Medium Malmö

När man har hållit på med något under en längre tid riskerar det att bli trivialt eller till och med lite tråkigt. Och så var det faktiskt med min personliga och andliga utveckling. Jag hade arbetat med min egen utveckling i flera år och följt medium Malmö och många av samma människor och guider för att inspireras till att utvidga min syn på mig själv och världen runt omkring mig. Min nyfikenhet hade gett mig både insikter och utveckling i massor, och jag började faktiskt känna mig lite otacksam över att jag plötsligt kände mig fast och lite uttråkad. Ändå var det precis så jag kände mig, vilket inte kändes bra.

När personlig utveckling blir vardag

Jag hade mediterat nästan varje morgon, jag läste uppdateringar från medium Malmö och andra spännande andliga människor. Jag blev helad, fick min aura, energi, händer och mycket mer avläst, som så många andra sökare i denna värld. Jag läste böcker om både ny och gammal andlighet och var i allmänhet mycket nyfiken och öppen för min egen utveckling och förståelse av världen. Men som så många andra nådde jag plötsligt en punkt där jag kände att jag hade hört allt förut, att jag inte riktigt kom framåt i min utveckling. Och det började faktiskt göra mig lite ledsen. Och dessa fantastiska människor och lärare som hade hjälpt mig på vägen inspirerade mig inte längre på samma sätt.

Söker ny inspiration

Så jag började med att sluta följa många av de människor som hade varit en del av mitt liv under så lång tid. Jag slutade läsa uppdateringar, slutade få medial vägledning från dem som jag så troget hade följt genom åren. Jag kände hur jag långsamt slöt mig, men samtidigt kunde jag inte hitta inspiration att öppna upp mig från de vanliga källorna jag använde. En nära vän frågade mig en dag vad som var fel och sa att jag verkade tystare och lite ledsen än vanligt. Det fick mig att stanna upp och lägga märke till det. Jag berättade för henne hur jag kände kring min utveckling och känslan av att vara fast.

Ett gott råd

Min vän lyssnade på mig och sa att även om hon själv inte var så nyfiken på andlighet så kände hon igen känslan från andra områden i livet. Hon sa att man ibland når slutet på ett utvecklingsstadium. För henne var det dans, när hon hade behärskat det hon kunde i en klass och det inte längre fanns någon möjlighet till vidareutveckling i den klassen, visste hon att det var dags att gå vidare, antingen till en högre nivå eller kanske till och med en helt annan typ av dans, för ett tag. De gamla kunskaperna fanns fortfarande kvar och gav henne en grund för att utveckla nya färdigheter, men det var dags att lära sig några nya steg. Så kanske var det samma sak för mig?

Nya danssteg i livet

Jag kunde se att det låg något i det. När jag lyssnade på samma människor i flera år, oavsett hur insiktsfulla de var, skulle jag naturligtvis nå en punkt där det de sa började låta lite för bekant. Jag hade hört det tidigare liksom. Kanske var det dags att få ny input, nya perspektiv, från nya människor som hade andra åsikter och tankar än de jag kände till så väl? För att utvecklas måste man ju trots allt uppleva nya saker, annars kommer man ingenstans. Att fortsätta som förut när det inte längre inspirerade mig hjälpte mig verkligen inte, så mycket stod klart. Så kanske behövde jag lära mig nya andliga danssteg?

Stäng av hjärnan och välj med hjärtat

Så jag bestämde mig för att prova något helt nytt, hitta några nya människor som kunde återuppväcka min kärlek till andlighet och universum. Jag gick ut på nätet och började söka tills jag hittade en man som knöt ihop vetenskap och andlighet, han hade några riktigt spännande texter om universum och stjärnorna och kosmos som väckte något i mig som jag inte hade känt på länge. Så jag skrev till honom och bokade en tid för en session. Jag var mycket spänd på att se vad han hade att säga till mig. Och när jag träffade honom var hans första ord: "Jag ser att du börjar dansa med livet igen. Ibland måste man lära sig några nya steg för att hålla gnistan vid liv.